Välkommen till S* Lyckotassens Birmauppfödning i Värmland

Hej på er alla mina fans!

Kan berätta att det inte blev några små svansbitare här hemma. Allt började så bra med att Siri fick värkar och blev hänvisad till sin bolåda. Vi andra satt och väntade på att få höra hur många det skulle bli. Inget hände. Alla mattar och hussar stora som små såg mer och mer oroliga ut (glömde till och med att titta i kylskåpet - det hade åtminstone jag sinnesnärvaro att märka).

Hörde att de ringde till veterinären för att berätta läget. Sen tog de med sig Siri - som såg pigg och fräsch ut i en transportbur. Hon berättade för mig att hon inte fått några bebbar än och att hon inte hade ont längre. De försvann i bilen och här hemma väntade vi i kattfamiljen oroligt.

Sen kom våra människor hem. Hörde dom diskutera om att Siri skulle snittas - vet inte vad det betyder, men av deras miner så förstod jag att det inte var så bra.

Senare ringde telefonen - det var veterinären som berättade att Siri snittats och att bebisarna dött och att livmodern plockats bort. Jättetråkigt, men som matte sa; Siri klarade sig i allafall.

Senare kom Siri hem med en stor rosa krage runt sitt lilla söta huvud. Vi fick inte prata med henne utan hon fick ligga i ett eget rum där det var strikt besöksförbud för katter! Hmm....

Efter ca 1 ½ halvt dygn så kom i allafall Siri ut till oss igen med sin stora stiliga rosa krage. Hon såg förvånansvärt pigg ut.

Nu har det gått 1 ½ halv vecka sedan dramat inträffade och Siri är som vanligt igen. Hon är med och racar emellanåt och busar som vanligt. Hon har berättat för mig att hon är lite irriterad över att det sitter något på magen som hon vill bli av med. Av matte har jag hört att det kallas för stygn och att de ska plockas bort till veckan som kommer.

En trist historia, inga små svansbitare som lyser upp i höstmörkret - men som jag hört sägas; the show must go on!

Vänta nu! Vad hör mitt lilla birmaöra - prassel i kylskåpet! Tack och hej leverpastej